We no speak americano

Idag träffade jag en tjej som frågade om jag var från USA. Hur gärna jag än ville spela med så var jag tvungen att säga att jag är svensk. Stolt svensk som man är!
Det tänker jag iaf leva på länge. Jag menar, då kan de ju inte låta helt bananas när jag pratar. Antar att Victor har gett mig lite amerikansk krydda.

Jag är lite bitter just nu. Caleb vägrade sova, och har gjort hela tiden sen han kom hem. Han är jättetrött och supergrinig men vägrar sova. Kul! Om en och en halv timme får jag lämna över honom. Det finns fördelar med det här jobbet!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0