Just precis nu så saknar jag min familj jättemycket. Saknar även mina fina vänner hemma! Det är superjobbigt att vara ifrån er men vanligtvis rusar tiden förbi och jag hinner knappt tänka på det. Då menar jag inte att jag inte tänker på er, men det är liksom inte en jobbig saknad.
Nu sitter jag ensam på mitt rum i sängen och saknar helt plötsligt allt. Alla kvällar med mamma, syrran, frejsan, middagar med familjen, långa pratkvällar med tildis, ostbågar med persson, Sara the muse, tjejkvällar med gänget.. Ja, ni hajjar! Allt!

Det är konstigt de där.. hur man med vissa personer bara kan prata bort all tid i världen. Jag vet inte hur många gånger jag t.ex. har setat i bilen med tildis, vi har sagt hejdå men ändå kan vi inte sluta prata.. och helt plötsligt är det mitt i natten. De är precis så det ska vara! Okomplicerat och öppet.
















Hade inte så många kul bilder här tyvärr.

All kärlek. ♥