Ja, det är inte alltid kul att jobba med små barn. Han gråter, har en konstant elva under näsan och behöver bytas oftare än vanligt. Är allmänt vresig och vill inte äta. Ena stunden är jag lätt irriterad, sen tittar han mig djupt in i ögonen och skrattar. Då är det klippt! klart! fixat! Inte längre irriterad. De är konstigt de där. Men jag antar att de är de dom kallar för charmen med barn.
Nu är han på jakt efter sina nappar. Inte bara jag som älskar nappar. hihi. Dock olika sorters nappar. Men nappar som nappar. Jaja, va fumligt de blev. Vi hörs!

En fin bild som jag tog när mamma var här.