Konstig tanke. Min näst sista torsdag. Här. I det här livet. Eller i den här bubblan. Det är lite som en bubbla. Eller ja, det är ju inte isolerat men det är en speciell tid. Har varit och är en speciell tid. När jag kommer hem är jag hemma igen, precis som förut.



Caleb kollar på Cbeebies och jag sitter här. Bra deal tycker jag. Vi ska snart göra oss snygga och sätta oss på en 10minuter lång tågresa till Wimbledon. Där ska vi förhoppningsvis få tillbaka mina skor (hela) och sen leka med Kajsa. Solen skiner och jag är säker på att det blir en toppenbra dag!!

Puss